"Inkubatorer är inte bara äggkläckare"

9 September 2016

Replik: Inkubatorer är inte bara äggkläckare

Att de högskolenära inkubatorerna allt oftare attraherar affärsidéer från andra källor än lärosätena så att dessa kan nyttja nya forskningsresultat och kunskap – inte minst genom studenter – är i våra ögon en positiv utveckling som i slutändan bidrar påtagligt till nyföretagande och innovation. På så sätt bidrar inkubatorerna mycket konkret till nyttiggörande av samhällets investeringar i forskning och utbildning. Den tydliga nyckeln är att näringslivets behov och dess kunskap om vad som verkligen fungerar på marknaden måste komma närmare inkubatorerna och forskningen.

I en ledare uppmärksammades nyligen inkubatorer och teknikparkers viktiga funktion för akademins samverkan med samhället och inte minst för kommersialiseringen av forskning. Dessa högskolenära innovationsmiljöer och affärsutvecklingsprocesser är idag etablerade delar många svenska lärosätens näringslivssamverkan.

Frågan som ställdes var om de nyttjas på ett optimalt sätt för nyttiggörande av samhällets investeringar i forskning och utbildning. Vi anser detta vara en angelägen fråga och välkomnar en diskussion om hur inkubatorer och teknikparker på bästa sätt kan främja svensk innovationskraft.

Sverige har sedan 2003 ett nationellt inkubatorprogram vilket startades av VINNOVA, från 2004 i samarbete med Innovationsbron som hade sitt ursprung i Teknikbrostiftelserna, med syfte att utveckla nya innovativa, kunskapsintensiva företag med tillväxtpotential. En viktig aspekt är att inkubatorerna bidrar till att affärsidéer görs investeringsredo där ett marknadsmisslyckande finns. Institutionaliserat kapital ska inte allokeras till företag som inte är investeringsredo.

Förra regeringen permanentade satsningen hos innovationsmyndigheten VINNOVA enligt den väl motiverade principen att de inkubatorer med bäst resultat i termer av företagsutveckling fick mest statligt stöd. Idag har knappt hälften av Sveriges inkubatorer statlig medfinansiering.

Ledaren hänvisade till en kommande rapport om de svenska inkubatorernas historiska utveckling. Rapporten noterar att andelen idéer från akademi minskar, från cirka 50 % 2007 till ca 30 % 2015. Vid en första anblick kan detta givetvis framstå som att lärosätenas roll i innovationssystemet idag är mindre framträdande. En sådan tolkning riskerar dock att missa den förändring av innovationslandskapet som skett genom att hänga fast vid en kraftigt förenklad bild av innovationsverksamhet som äggkläckning, en linjär process som är helt beroende av en ursprunglig idé eller ett forskningsresultat. Även om ett fåtal innovationsförlopp faktiskt kan se ut på det sättet så fångar äggkläckningsmetaforen knappast merparten av dagens innovationer då dessa är av en betydligt mer komplex natur än de flesta av de historiska exempel som det hänvisas till.

Dagens innovationer inrymmer inte bara nya teknologier och produkter utan i ökande grad exempelvis även nya tjänster och affärsmodeller. De kritiska komponenterna i dessa består ofta mer av nya insikter rörande kunders och användares upplevda problem och behov än i en ny teknisk lösning som kan patenteras och införlivas i en produkt. Erforderlig kunskap om marknader och kunder har sällan sitt ursprung hos forskare och det är således föga förvånande att andra aktörer i innovationssystemet fått en mer uttalad roll. Det betyder inte att akademins bidrag till innovationer är av mindre vikt idag utan att processerna ser annorlunda ut och även innehåller fler aktörer och komponenter än tidigare.

Nya tillväxtföretag bygger ofta på flera viktiga komponenter – marknadsinsikt, affärsidé, innovativ lösning baserat på kunskap och teknologi, entreprenöriell förmåga att omsätta möjligheter i praktiken samt olika former av offentlig och privat riskvillig finansiering för att utveckla företaget. Inkubatorer matchar på ett effektivt sätt ihop kunskap från universitet och högskolor med resurser och idéer från andra innovationsaktörer och utgör därför en viktig komponent i att koordinera resurser och kunskap. Samtidigt är nyttiggörande av akademisk forskning stor och det finns många vägar ut, där inkubatorer bara är en väg.

Mot denna bakgrund bör en framgångsrik forsknings- och innovationspolitik ta större hänsyn till hur de nya tillväxtbolagen nyttjar akademins resultat, graden av innovation (nyskapande) och marknadspotential. Redan nu driver VINNOVA och SISP gemensamt utvecklingsarbete kring mätning och uppföljning av inkubatorer som underlag för framtida styrning.

Samtidigt sätter ledarartikeln förtjänstfullt ljuset på en synnerligen viktig fråga: är flödet av innovationer och affärsidéer som utvecklas inom akademin tillräckligt stort eller skulle vi kunna se fler innovationer från våra lärosäten? Vilka incitament och drivkrafter att kommersialisera finns för forskare respektive lärosätesledningar?

Förväntningarna på det svenska innovationssystemets (inklusive sektorerna lärosäten och forskningsinstitut, med inkubatorer och teknikparker) samhällsbidrag ökar. De gäller bland annat omställningen till ett hållbart samhälle, bidrag till näringslivets konkurrenskraft, hantering av samhällsutmaningar, nyttjande av möjligheter såsom digitalisering samt inte minst jobbskapande och attraktion av internationellt investeringskapital. Infriandet av förväntningarna kräver sannolikt en ännu mer välutvecklad samverkan mellan aktörerna i innovationssystemet, mellan sektorerna nationellt, mellan regioner samt generellt ett starkare fokus på kommersialisering och nyttiggörande.

Anmärkningsvärt är att staten i nuläget inte har en ansvarsutkrävande roll gentemot lärosätenas samverkansuppgift utan enbart mot deras forskning och utbildning. Detta sätter förstås begränsningar för vilka incitament lärosätesledningarna i sin tur kan erbjuda sina forskare för att de skall bidra till att deras kunskap och resultat kommer samhället till nytta.

Tiden då initiativen och inflödet från lärosätena kom av sig själv ser ut att vara förbi varför en värdering av lärosätenas nyttiggörande och samverkansprestation som grund för skarp resursfördelning vore välkommen.

Innovation uppstår när ny kunskap omvandlas till värde. I olika innovationsrankningar och index såsom Global Innovation Index och Innovation Union Scoreboard rankas ofta Sverige mycket högt. Dessa mätningar är dock i stor utsträckning baserade på samhällets investeringar och förutsättningar för innovation, vilket gör att vi riskerar missa ett antal svagheter i det svenska innovationssystemet. När det gäller innovationseffektivitet, det vill säga i vilken omfattning investeringar och förutsättningar faktiskt omvandlas till reella innovationsresultat intar Sverige en betydligt mer blygsam placering. Mer behöver således göras för nyttiggörande och kommersialisering.

Samhället investerar årligen drygt 60.000 miljoner kronor i forskning och utbildning jämfört med att ungefär 0,1 % av den summan fördelas till statlig medfinansiering av inkubation. Detta statliga stöd utgör cirka en tredjedel av inkubatorernas totala finansiering; huvuddelen av finansieringen kommer från kommuner, regioner, lärosäten och näringslivet. Givet förväntningar och stor potential i befintligt idéflöde ser vi en stor möjlighet att öka statens stöd till inkubatorer och teknikparkers viktiga funktion för innovationssamverkan och nyttiggörande av forskningsresultat.

Baserat på 30 års samlad erfarenhet av att driva inkubatorer och teknikparker i nära samverkan med landets universitet och högskolor vet vi att det finns en mycket stor potential i att högre grad uppmärksamma, utvärdera och belöna både forskares och lärosätens prestationer inom nyttiggörande och samverkan. I en akademisk miljö som i tilltagande grad fokuserar snävt på forskningsexcellens och publikationer är det viktigt att inte tappa bort andra viktiga aktiviteter som samverkan och innovation utan istället se till att det finns tydliga mål och incitament för dessa. Det finns runt om i Sverige ett enormt stort engagemang inom akademi, näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle för att möta samhällsutmaningar och bibehålla vårt välstånd genom effektiva investeringar i det framtida kunskapssamhället.

Nuvarande regering har lanserat flera relevanta satsningar, exempelvis viktig statlig marknadskompletterande finansiering i Staten och Kapitalet, internationalisering i Exportstrategin samt ökad innovations- och konkurrenskraft genom Samverkansprogrammen. I samtliga fall bör de regionalt prioriterade, högskolenära innovationsmiljöerna användas för delar av utförandet.

I höst presenterar regeringen sin nya forsknings- och innovationsproposition. Vi emotser kraftfulla satsningar på nyttiggörande, samverkan och innovation som smörjer flera delar av den svenska innovationsfabriken i syfte att nå större samverkan och samhällspåverkan ur satsningarna på forskning och dess kommersialisering. Inkubatorer och teknikparker kan spela en mycket viktig roll i sådana insatser, dock snarare som viktiga noder och mäklare i komplexa och kunskapsintensiva innovationsnätverk än som en isolerad miljö där idéer kläcks under skyddade förhållanden.

Magnus Lundin, vd SISP, Swedish Incubators & Science Parks

Mats Magnusson, professor i produktinnovationsteknik, KTH

Fredrik Hörstedt, vicerektor för nyttiggörande, Chalmers